Am I doing all the same?
Brända fötter.
Jag offrade i stort sett mina fötter för den nedre bilden ;) Jag hade gått till strandens slut för att ta kort, och det var en ganska lång bit att gå. Jag hade lämmnat skorna borta vid solstolarna, så jag gick barfota. På den första bilden är det en resturang som gick som in i skogen. Bakom den skymtade jag en stig jag aldrig tidigare hade sett. Min nyfikenhet tog över och jag började gå längre och längre in. Där solen skinit igenom palmerna var det fruktansvärt hett på gången, och jag som inte hade några skor! Jag fick liksom hoppa fram till skuggiga fläckar. Det lät i stort sett så här när jag brände mig: Aj ohhh aj ohhhh..helvete! Men vad gör man inte för en bra bild! ;)
Welcome to the jungle
Allt har en baksida.
Thailand har blivit stämplat som paradiset. Men ingen/inget är perfekt. Upp för alla hotellets trappor, på högsta våningen, på baksidan av hotellet sträckte dom gröna skogarna så långt ögat kunde se. På gatorna andades man in diesel lukten och stanken från kloakerna. Man passerar bebodda kjul och hyddor där folk trampar runt bland allt bråte och skräp som nån har slängt omkring sig för det är inte just Dom som behöver leva med det. Det är inte min mening att få det att låta som om jag har haft det dåligt, är missnöjd eller att Thailand är ett sämre land. Men det är bara så många som tror att dom kan göra vad dom vill bara för att dom är på semester. Thailändare är riktigt vänliga männsikor. Dom ställer upp för en, är väldigt hjälpsamma och vissa har verkligen ett smile som smittar av sig.
He just smiled
Are we landing here? Right in the middle of the ocean?!
Man vet aldrig hur länge man lever eller hur många chanser man får att prova på saker. I Thailand tog jag min chans att i alla fall en gång i livet få åka Parasailing, och hur kul och spännande var inte det! Innan jag provade på Parasailing själv så hade jag skådat andra som gjort det och hur det hade gått till. Start och landning såg så smidigt ut. Med lite fjärliar i magen och en stor förväntan så var det nu min tur att "flyga". Självklart så hade jag på mig sele och flytväst, men thailändaren som skulle åka med mig där bak, hivade sig upp bland linnorna till fallskärmen! Han bara hängde bakom mig. Jag tror att vi var drygt 150 m högt uppe i luften, eller mer om jag bedömde linans längd mellan båten och fallskärmen. På den höga höjden blåste håret i ansiktet, fötterna dinglade fritt och folket där nere blev små som myror.
Efter att ha svävat uppe i det blå ett tag så såg jag sakta hur vi började fara ner mot vattenytan..mitt i det stora havet! Jag frågade han som åkte med mig: "Are we landing here? Right in the middle of the ocean?!". Han bara skratta och sa: "Yes, and then up again". När jag har sett på hur det har gått till för andra som har åkt så for dom aldrig ner i vattnet. Jag måste erkänna att då blev jag lite nervös. Men det gick jätte bra! Hur härligt som helst, och ett tips till er: Om man aldrig vågar prova något så får man aldrig uppleva något heller. Det blir lätt att man fastnar och kör i samma gammla spår. Så tänk på det, ta chansen ;)
När jag gör bildspel så blir bilderna av sämre kvalité, och brusiga. Så för er som vill se dom stillastående och med bättre kvalla, tryck bara på bilderna här nedan: (mamma bakom min kamera)
Phi phi island
Likt blå kristaller.
Första skoldagen efter hemkomst är nu avklarad. Det blir en omställning för magen att äta svensk mat igen, och det känner jag fortfarande av dock. Efter tsunamin var den kända ön Phi phi island helt förstörd, allt bortspolat. Under loppet av ett år hade dom återbyggt hela ön. Lite imponerande va? Vi tog färjan dit för att själva få uppleva den så omtalade ön. Vi hade med oss två Thailändska guider som Ingrid kände. Jack som vi kallar honom följde med mig och snorklade i ett rev fullt med fiskar i alla dess färger påväg till ön. Det var jätte vackert. Då skulle jag ha haft en undervattenskamera ;) Dock hade jag ingen som kunde ta kort på när vi snorklade. Nu ligger SO:n och bara väntar på mig..Lar korn! ;)
På svensk mark
Jag är hemma igen! Med lite brunare kropp och blondare hår. Trots att jag har haft det jätte bra i varma Thailand så kände jag glädjen inom mig när vi landat i Sverige igen. Det är här jag hör hemma! Jag tror aldrig att jag har varit så glad att se snö igen, jag har saknat min familj och vänner så in i norden! Det är ganska hemskt egentligen att man ska behöva vara ifrån någon/något för att veta hur bra man har det.
Jag är hemma från skolan idag för att ta igen mig efter den långa resan hem. Ni kommer att få se många fler bilder senare från Thailand. Som sagt så har jag haft det jätte bra, hur har ni haft det här hemma?
